Forntidens Litteraturhistoria

Forntidens litteraturhistoria sträcker sig ända från 2500 f Kr. med spår av skriftspråk och litteratur. De första spåren av litteratur hittade man bland de gamla flodkulturerna som Babylonien och Egypten. I Babylonien hittade man världens äldsta nedskrivna verk vilket var ”Gilgamesh-eposet”.  Babylonierna skrev på lertavlor med kilskrift. Kilskrift är en sorts skrift med tecken som är uppbyggda av trekantiga och smala kilar. I Egypten skrevs mycket lyrik som främst var religiösa hymner till gudarna. Som farao Echnatons solsånger.

Några verk från den är tiden är bland annat De dödas bok, Rigveda och Gilgamesheposet.

De dödas bok var en egyptisk begravningsbok som användes vid begravningar och var en instruktionsbok inför efterlivet. Så att den avlidne kunde lyckas ta sig till fridens fält vilket är ett mål för alla egyptier. Men hela boken användes inte vid begravning utan man valde ut delar i relevans till status och rikedom. Typiskt för de dödas bok är att det är skrivet i bilder och innehåller många olika gudar. Gudar ansågs vara viktiga i många av verken som skrevs under forntiden. Även så var det lätt att förstå för vanligt folk som inte kunde läsa när man målade upp allting.

Som nämnt tidigare är Gilgamesheposet världens äldsta litteraturverk och skrevs av summerna eller Babylonien. Det skrev med kilskrift på en lertavla och handlar om kung Gilgamesh. Eposet innehöll bland annat att Gilgameshs mor var en odödlig gudinna medan fadern var en vanlig människa vilket gjorde han till två tredjedelars människa. Gilgamesh var en ond människa i berättelsen och folket i hans stad bad till gudarna om hjälp. Gudarna lyssnade och skickade ner Enkidu som var en jämlike till Gilgamesh. De hade ett slagsmål men slutade lika och de blev vänner tillslut. Kilskriften var en typisk genre av epos och poesi eftersom att det är lätt att memorera. Samt användes även bilder i berättelsen, det gjorde det lätt för folk som inte kunde läsa att förstå. Verket hade även gudar med sig i boken. Berättelserna som skrevs var oftast en blandning av en legend och historia. 

Rigveda var en gammal indisk samling av hymner som handlade om kunskap och avgudning. Den innehåller 1028 hymner och 10 600 verser som är indelade i tio böcker. Många av hymnerna handlar om assistans i krig, rikedom och hälsa och hymner för att hylla gudar som bland annat Agni. Typisk för Rigveda är att det är skrivet i hymn och vers vilket användes vid den här tiden för att lära sig långa berättelser, då man brukade sjunga för att memorera verserna.