Medeltidens litteraturhistoria

Medeltiden bestod från år 500-1500 och delades upp i Tidig medeltid, Högmedeltid och Senmedeltid. Under tidig medeltid så var det uppdelat i okristna länder och kristna länder, i kristna länder skrevs det mest om teologer och biografer. I okristna länder skrev det för det mesta om deras mytologier eller historia. Högmedeltiden var den perioden romaner började framträda som riddarromaner vilket var en skönlitterär berättelse som skrevs på vers. Sedan fortsattes det även med mer religiösa verk eftersom fler länder i Europa hade blivit konverterade till kristendomen. Senmedeltiden fortsatte i samma spår faste det var mer av en övergång till renässansen era.

Ett stort verk från den tidiga medeltiden är Beowulf. Den handlar om Beowulf som är en hjälte och hans 12 kämpar. Beowulf ville återinföra hans faders vänskap med kungen genom att besegra ett troll inom kungens rike. Beowulf fortsätter efteråt att besegra odjur och monster. Berättelsen är uppdelad på två delar och i andra har Beowulf ärvt kungakronan och blir senare dödad av en drake. 

Beowulf kan ses som typiskt för tidsperiodens litteratur eftersom att det är ett heroiskt epos, vilket var typiskt under medeltiden. Den är skriven på vers och har hjälteideal, man skrev också mycket om hjältar under denna tid. Det var även en dikt, som fortfarande var vanligt.

Ett verk som kommer från högmedeltiden är Njals Saga. Den handlar huvudsakligen om en vänskap mellan Gunnar Hamundsson och Njal. Deras fruar försöker förstöra för dem genom att få dem att döda varandra. Gunnars fru drar in honom i blodsfejder, och därför blir han sedan dödad. Efter detta sker fler blodsfejder och mer död.

Njals saga var typiskt eftersom att det är en isländsk saga. Under Medeltiden var isländska sagor väldigt vanligt. Njals saga skrevs på pergament, vilket var vanligt för isländska historier. I berättelsen blandas även fakta, föreställningar och överdrifter. I isländska berättelser var det vanligt att man blandade. Även detta verk var muntligt traderat ursprungligen.

Ett annat verk från högmedeltiden är Rolandssången.

Den handlar om en trupp till Karl den store som ska passera ett bergspass, i ett långt led.

De utser Roland till att leda en trupp som ska vakta bakifrån. Men det sker ett förräderi och de blir överrumplade. Truppen dör och Roland blåser i ett horn efter hjälp försent.

Rolandssången är typiskt för medeltidens litteratur för att det är ett diktverk. Den hade också riddarideal som var mycket vanligt under högmedeltiden. 

Den är skriven på vers och var i början muntligt berättad.